Marias blogg

Bilder från Villaavslutningen 2010. Jag längtar redan till sommaren.
Pictures from the Ending of “the Summer House Season” this year. I long for summer already.

Jag har aldrig förut fotograferat Replotbron. Kanske för att den känns “överanvänd” på bild i Korsholm, och kanske för att det känns som att alla bilder ser rätt så lika ut..? Men så kom en dag i augusti, den här sommaren, då jag -fotograf som jag ju ändå är- inte kunde låta bli att kräla på och över stenarna ute vid vattnet på Fjärdskär för att ta en bild (eller, typ 50) på den.

The Bridge to Replot (the Island where I’m from), “Replotbron”. I’ve never taken pictures of it before. Maybe it’s because “everybody does”, and it’s used quite a lot (as a symbol for our parish -or municipality?) and most pictures look more or less the same. But one night in August I just had to stop and take a few (read 50) pictures.

Jag har inte gjort ett enda inlägg på hur länge som helst… trots att jag haft mycket jag hade kunnat skriva om… Tänkte att jag skulle skriva nå’t riktigt bra då jag väl kommer igång igen. Men det blir bara det här just nu:

Jag har underbara, livfulla barn som har fått sommarlov (eller, så gott som… de har 1 skoldag kvar + kyrkobesök och betygsutdelning 1 dag). Såhär glada var de efter skolans våravslutning ikväll…

Äntligen är sommaren här!

Det är ibland så lustiga små saker som gör att jag känner stolthet över mina barn… Det är klart att jag ju alltid är stolt över dem allihop, och jag tycker att de är världens bästa, varje dag och sekund… Jag är ju deras mamma. Och de ÄR ju faktiskt helt underbara barn! Men ändå verkar det finnas en del, rätt så lustiga, detaljer som får mig att pösa lite extra av stolthet. Som, t.ex., då Emil lägger märke till hur jag är klädd -eller vilka smycken jag bär- och kommenterar dem och säger vad han tycker (alltid positiva saker, dessutom) eller då han sitter och sjunger med i de sånger som finns på cd:n i bilen -och prickar tonerna näst intill perfekt (och han inte har en aning om att jag ens lyssnar). Eller då Elias blir så rörd över något han ser på film så att han börjar gråta… eller då han glömmer allt vad tidningar och Nintendo DS heter så fort han får ögonen på ett barn som är yngre än tre år och man märker, på hela hans varelse och hur han möter barnet, att han bara älskar småbarn. Eller då Elin “showar” -sjunger, dansar och spexar- och bjuder på sig själv oberoende av hur många som ser henne… eller som igår, då alla tre kom till Wayne’s då jag var på jobb, så var Elin klädd i knallblå jeans (tajta, med utsvängda ben), klargrön stickad tröja och tomteröd “täckväst”… Hon såg ut som hämtad direkt från 70-talet med ett stänk av 2009. Och jag var stolt. Hon var ju bara så fin! Och att våga klä sig så färgstarkt, för att man själv tycker om det, då man bara är 12 år, tycker jag är rätt så modigt. Jag blir glad av mina barn!

Det är ju rätt så tydligt att barnen blivit påverkade av mig och min kärlek till klara, starka kulörer och att kombinera dem på olika sätt, för då de skulle välja färger till sina rum (i huset vi ska flytta till) så valde Elin rött-rosa-vitt, Elias rött-orange och Emil klargrönt i två olika nyanser (eller alternativt klargrönt-blått eller klargrönt och med en vägg fototapet). Och jag var stolt över dem. Jag tyckte ju att de hade så bra smak.

Ja, på tal om färg så är det hur svårt som helst att få tag på en klargrön soffa i Finland (för att inte tala om två likadana)..! Det finns några få, om man specialbeställer… men de är ju oftast så dyra så man får glömma det direkt. Jag skulle allra helst hitta någon begagnad, enkel, välhållen, från 60- eller 70-talet… utan en massa fluffiga kuddar och saker… Det är svårt då jag ser bilder, inne i mitt huvud, av hur vårt vardagsrum ska se ut men inte lyckas verkställa det… Men det ger sig väl, så småningom, får vi hoppas.

Och på tal om begagnade möbler så skulle jag gärna gå omkring på mina tre favoritloppisar i Vasa nu… Jag får ge mig till tåls ett tag till.

Jag måste bara visa en bild på hur mina skor ser ut. För alla er som tycker att gröna skor låter… konstigt.

Läckert, va? Okej, jag förstår att alla inte håller med… men… I like.

En av mina favoritsidor på nätet nu för tiden är www.kristiansvensson.be och jag både skrattar och tänker “ouch, den sved” då jag läser serien som finns där. Jag tror att alla kristna hittar något litet där de känner igen sig. Eller… nej… du har väl aldrig tänkt eller betett dig så där…? Det är nog bara jag…

Här är ett exempel (publicerat med tillstånd av upphovsman, Samuel Larsson):

Tack Samuel!

I can’t believe it’s been this long since I wrote anything here..! Well… I’ll get a grip. Soon. I’ll start with this short update.

A lot of things have been going on with us this year: I was sick and had a surgery, didn’t work a lot and that gave me a lot of time to spend at home with the kids (been able to be there for them when they get home from school, which has been lovely!) and we (although we really didn’t think we would) bought a house in Österbotten (almost 500 km from here)! That’s the big picture, if I try to sum up January-May…

The Summer was fantastic! Me and the Kids spent most of it in Österbotten; six weeks at mom’s and dad’s summer house (it’s called Tallskat and is located at Replot, by the sea), one week at Summer Bible School (which was awesome!!!) and one week (or 10 days) at our house (for the first time since we bought it). Andreas spent three weeks and the weekends with us. It is a privilege being able to be off from work (without pay, but anyway) the whole summer to spend it with the kids! It wasn’t easy being away from Andreas all that time, though…

I loved spending time at the summer house, more than ever..! My cousines, on dad’s side, spent a few weeks there too (in the house next to mom’s and dad’s) and we got to hang out (just like we used to when we were kids). I had such a good time re-connecting with them (I don’t see them a whole lot since they live in Sweden)! And now I miss them a lot. <3

Our new house is wonderful and I fell in love with it even more when we got to spend some time there… It’s a traditional old wooden house (from 1850) with a big garden… The kitchen is enormous! We’ll have room for a lot of guests! Just the way I like it! We haven’t decided on when we’ll move, exactly… but… we’ll at least do it before christmas, so… pretty soon.

The kids are back in school, since three weeks, and Elin spent last week at “Camp School” (”lägerskola” in Swedish) and she had the best time! Every second day I realize how “grown up” our kids are now… We -me and my hubby- can do stuff together without having to ask somebody to babysit… Like last saturday when we went to a wedding all by ourselves… no kids… no babysitter… weird… but, oh, so good. <3

There is so much I could tell you all… but you know how it is; not possible to do all that at once. I’ll get back to you.

Oh… yes… btw: a friend bought me new shoes! And, yes, they are green..! And, yes, they are of my favourite brand (el naturalista)..! I couldn’t believe it..! I’ve been wanting to buy these for a year..! My friend went in to a store and there was a sale (and it was a big sale)… and they had “my” brand, my colour and my size (which is the most common one and never one to find at sales)!!! Thank you, sis! And thank you, God! Once again God has proven to me that he cares about silly things like “the right brand and colour of shoes” because he cares about ME..!

Blessings to all of you! See you soon!

I have one song ( a really old one) stuck in my head… It’s called “Stand by me” and was written by Charles A.Tindley (1851-1933) in 1905. I’ve found a lot of different versions, so I don’t know what the original should be like (and at this point I don’t really care) but here are some of the lyrics…

When the storms of life are raging,
Stand by me
When the storms of life are raging,
Stand by me
When the world is tossing me
Like a ship upon the sea
Thou Who rulest wind and water,
Stand by me.

In the midst of faults and failures,
Stand by me
In the midst of faults and failures,
Stand by me
When I do the best I can,
And my friends misunderstand,
Thou Who knowest all about me,
Stand by me

When my body is wrecked with pain,
Stand by me
When my body is wrecked with pain,
Stand by me
When my heart is filled with fear,
and my eyes are filled with tears
Thou who loves and thou who cares
Stand by me

I don’t know why this is going around in my thoughts right now… maybe it’s because of the “mangle”-treatment I feel like I’m going through. It’s all good though. God is good -all the time!

Jag och Emilia har startat företag tillsammans -Kingdom Design- och nu har vi öppnat vår webshop! Det är spännande..! Vår start har bestått av många motgångar och en massa jobb, men också en hel del ljusglimtar och inspiration. Och sen har jag en härlig kollega och vi trivs bra med varann och det vi håller på med… Och sen har jag en underbar och duktig (eller, jag har tre… men bara en i det här fallet) bror -Mattias- som fixar allt med själva sidan. Ja… så nu får mina bloggläsare stå ut med lite reklam:

I webshopen säljer vi t-shirts och olika kort (än så länge -fler produkter är på väg). Besök vår webshop nu på www.kingdomdesign.fi och bekanta dig med produkterna..! Kanske handla lite julklappar..? Ifall ni gillar det ni ser -eller ifall ni vill hjälpa oss att komma igång- så får ni gärna sprida ryktet…

Vi firar öppnandet av shopen med att de 20 första kunderna får en överraskning..!
Välkommen!

Nu ska Missian Gospel Choir ge konsert! 6.12 kl. 16 händer det, i Missionskyrkan (Fredsg. 37) i Borgå. Gästsolister denna gång är Andreas Forsberg och Jenna och Christer Romberg. Inget inträde, vi tar upp en kollekt. Välkommen!