Ja, hur mycket dagbok blir det dÃ¥ egentligen? Hur ärlig kan man vara när vem som helst kan läsa det..? Om jag känner mig själv rätt sÃ¥ blir det inga större problem med att vara öppen och ärlig utan kanske mera att ha förstÃ¥nd nog att lÃ¥ta bli att skriva vissa saker…
Det känns som om hela gÃ¥rdagen gick Ã¥t till att jobba med den här sidan. Otroligt vad sÃ¥n’t här kan ta tid..! Fast det blev ju helt bra. Det var rätt skönt att bara fÃ¥ säga hur man vill att en sak ska se ut och ha nÃ¥gon annan som gör själva jobbet… Jag brukar oftast ha den andra rollen; vara den som ska fÃ¥ det att se bra ut efter nÃ¥gon annans önskningar. Fast Mattis sÃ¥g nog till att jag fick göra en del själv ocksÃ¥. Det hjälpte inte att visa hur lite jag förstÃ¥r av sÃ¥n’t här, han lyssnade inte ens. Han visade mig hur jag skulle göra och sÃ¥ fick jag jobba pÃ¥. SÃ¥ jag lärde mig en del pÃ¥ köpet ocksÃ¥. 
Idag har vi, jag och Andreas, suttit pÃ¥ lektioner igen, efter fyra veckors uppehÃ¥ll. Först pga ”Fieldwork Intensive”, som för de flesta handlade om att hjälpa till med att förbereda konferensen (Hillsong Conference 2005, läs om den pÃ¥ mickelsson.net) och sedan var det konferens en vecka och nu har vi varit lediga en vecka. Ledigheten var efterlängtad och välbehövlig -fast jag skulle inte ha velat vara utan nÃ¥got av det andra heller. Jag trodde att det skulle kännas lite motigt att sitta pÃ¥ lektioner igen eftersom jag njöt sÃ¥ av att hinna bara vara och umgÃ¥s med familjen -speciellt nu när Tobbe och Mattis är här- men det var riktigt bra.
Andreas och Tobbe är pÃ¥ möte inne i City. VÃ¥ra ”favoritlärare”, bland mÃ¥nga fantastiskt duktiga och kunniga sÃ¥dana, Robert och Amanda Fergusson, skulle undervisa där -och det sÃ¥g Andreas fram emot att fÃ¥ ta del av. Och Tobbe och Andreas trivs ju väldigt bra med varann sÃ¥ de har säkert en givande kväll. Jag och Mattis har tagit hand om barnen och gjort det sista pÃ¥ min blogg.
Skype är nÃ¥got som är otroligt bra och skönt att fÃ¥ använda sig av när man bor sÃ¥ lÃ¥ngt ifrÃ¥n människor man älskar mycket… Idag har jag hunnit ha kontakt med flera av vännerna hemma -Juho, Andreas, Antsu och Egon- och det är uppmuntrande när man har hemlängtan. Fast den är inte sÃ¥ svÃ¥r. Hemlängtan, alltsÃ¥. Jag trivs sÃ¥ bra här och det händer mycket varje dag. Tiden gÃ¥r fort och om ett halvt Ã¥r är vi hemma igen.
Premiär för mig. Kan man ha något viktigare för sig en ledig dag än att ta del av vad ens barn tycker, tänker och har för sig.
Hejsan kära Maria! Tänk att du åxå hittat ut på nätet. Nu e de ju speciella tider…
Kul och se vad du funderar där borta. Tänkte nu bara säga ett litet hej… och att jag tycker om dig! Välkommen tillbaka till Finland…sen när det nu blir aktuellt =) Love and Joy
ss…frÃ¥ga inte mig varför den inte skrev ut mina Ã¥, ä och ö i förra kommentaren….
Oj, Maria, det här är ju helt fantastiskt. Va lyxigt att varenda gång jag saknar er kan jag hoppa in här och ta del av ert liv. =)
Stor kram till er alla, Maria, Andreas, Elin, Elias, Emil !!
jag älskar er!