Marias blogg

Ja, hur mycket dagbok blir det dÃ¥ egentligen? Hur ärlig kan man vara när vem som helst kan läsa det..? Om jag känner mig själv rätt sÃ¥ blir det inga större problem med att vara öppen och ärlig utan kanske mera att ha förstÃ¥nd nog att lÃ¥ta bli att skriva vissa saker…

Det känns som om hela gÃ¥rdagen gick Ã¥t till att jobba med den här sidan. Otroligt vad sÃ¥n’t här kan ta tid..! Fast det blev ju helt bra. Det var rätt skönt att bara fÃ¥ säga hur man vill att en sak ska se ut och ha nÃ¥gon annan som gör själva jobbet… Jag brukar oftast ha den andra rollen; vara den som ska fÃ¥ det att se bra ut efter nÃ¥gon annans önskningar. Fast Mattis sÃ¥g nog till att jag fick göra en del själv ocksÃ¥. Det hjälpte inte att visa hur lite jag förstÃ¥r av sÃ¥n’t här, han lyssnade inte ens. Han visade mig hur jag skulle göra och sÃ¥ fick jag jobba pÃ¥. SÃ¥ jag lärde mig en del pÃ¥ köpet ocksÃ¥.

Idag har vi, jag och Andreas, suttit pÃ¥ lektioner igen, efter fyra veckors uppehÃ¥ll. Först pga “Fieldwork Intensive”, som för de flesta handlade om att hjälpa till med att förbereda konferensen (Hillsong Conference 2005, läs om den pÃ¥ mickelsson.net) och sedan var det konferens en vecka och nu har vi varit lediga en vecka. Ledigheten var efterlängtad och välbehövlig -fast jag skulle inte ha velat vara utan nÃ¥got av det andra heller. Jag trodde att det skulle kännas lite motigt att sitta pÃ¥ lektioner igen eftersom jag njöt sÃ¥ av att hinna bara vara och umgÃ¥s med familjen -speciellt nu när Tobbe och Mattis är här- men det var riktigt bra.

Andreas och Tobbe är pÃ¥ möte inne i City. VÃ¥ra “favoritlärare”, bland mÃ¥nga fantastiskt duktiga och kunniga sÃ¥dana, Robert och Amanda Fergusson, skulle undervisa där -och det sÃ¥g Andreas fram emot att fÃ¥ ta del av. Och Tobbe och Andreas trivs ju väldigt bra med varann sÃ¥ de har säkert en givande kväll. Jag och Mattis har tagit hand om barnen och gjort det sista pÃ¥ min blogg.

Skype är nÃ¥got som är otroligt bra och skönt att fÃ¥ använda sig av när man bor sÃ¥ lÃ¥ngt ifrÃ¥n människor man älskar mycket… Idag har jag hunnit ha kontakt med flera av vännerna hemma -Juho, Andreas, Antsu och Egon- och det är uppmuntrande när man har hemlängtan. Fast den är inte sÃ¥ svÃ¥r. Hemlängtan, alltsÃ¥. Jag trivs sÃ¥ bra här och det händer mycket varje dag. Tiden gÃ¥r fort och om ett halvt Ã¥r är vi hemma igen.