Senast kommenterade:
- rebecca om Din nåd är allt jag behöver
- Emmanuel om Hillsong Pastor visiting Helsinki!
- Em om Your Love
- Hanna om Din nåd är allt jag behöver
- Maria om Our deepest fear
Archives:
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
- September 2007
- August 2007
- July 2007
- June 2007
- May 2007
- April 2007
- March 2007
- February 2007
- January 2007
- December 2006
- November 2006
- October 2006
- September 2006
- August 2006
- July 2006
- June 2006
- May 2006
- April 2006
- March 2006
- February 2006
- January 2006
- December 2005
- November 2005
- October 2005
- September 2005
- August 2005
- July 2005
Meta:
Vårt största äventyr
Oj! Julafton…. redan?!? Det känns som om jag är kvar i oktober eller nå’t… jag har inte riktigt hunnit smälta det som kommit sedan. Men nu är vi ju i alla fall i Umeå och kan ta det lite lugnt och försöka hinna bearbeta alla intryck och allt som hänt. Och vi får en vit jul..!
Jag ser fram emot Midvinterveckan. Dels för att man får träffa en massa härliga typer, förstås, men mest för att jag är förväntansfull inför vad Gud kommer att göra. Jag vet att han kommer att röra vid människor; hela, upprätta och förvandla. Han är kärleksfull och god och mäktig att göra under! Förstås behöver han inte en Midvintervecka för att kunna röra vid människor men vi har en förmåga att öppna oss och ta emot det han vill ge och göra när vi är i en sådan atmosfär av förväntan och tro.
Ibland känns det så för mig att orden inte räcker till när jag vill säga hur mycket någon betyder för mig… orden känns bara för… svaga… och utnötta. Just nu skulle jag vilja beskriva hur underbar jag tycker att Jesus är och hur tacksam jag är för att han kom och för att han har frälst mig och helat mig… men jag hittar inte ord som håller måttet. Jag vet ju att Gud förstår, för han ser ju mitt hjärta, men jag skulle vilja berätta det för alla er som läser detta på ett sån’t sätt så att ni skulle förstå exakt vad jag menar…
När vi skulle lämna Sydney så sa Andreas nå’t i stil med att “tänk, nu börjar vårt största äventyr så här långt”. Jag tyckte att det var så mitt i prick! Det är precis så det känns… Australien var inte höjdpunkten; det var ett avstamp ut i äventyret! Livet med Jesus är spännande. Inte lätt, men fullt av äventyr.
Jul… Nu firar vi att vår underbare Herre föddes hit till jorden. Vilken gåva att han kom hit och blev en människa som vi för att göra det bara han kunde göra; ta på sig våra synder och dö i vårt ställe..! Så nu firar vi honom, Inte ett hjälplöst barn i en krubba utan vår frälsare som gav, och ger, oss liv. Tack Jesus för att du kom!
God Jul på er alla!

Leave a Comment