Marias blogg

Människor förbryllar mig. Big time. Och jag som är en väldigt social typ… Jag älskar att möta människor av alla de slag och jag trivs i alla möjliga olika situationer så länge människorna jag möter är öppna och ärliga. Jag har inte ens speciellt mycket problem att vara i en situation där någon är riktigt arg på mig -bara jag märker att personen i fråga är ärlig och vågar möta mig. Och ändå… “I don’t get it.”

Jag blir ständigt förbryllad av mina och andra människors val. Och jag menar inte stora val som “vad ska jag utbilda mig till” eller små, tydliga och konkreta val som “vad ska jag ha för kläder på mig” eller “ska vi skaffa en till kanin”… utan val som är små och inte alltid så medvetna men viktigare än de flesta andra, som t.ex. att välja att visa vänlighet då man egentligen skulle vilja visa hur irriterad man är, att välja att kommunicera trots att det är obekvämt, att välja att se människor och bry sig om även om man “inte har tid” osv, osv. Det enda vapen djävulen har mot oss, som älskar Jesus och vill följa honom, är lögnerna… och vi går på dem, allt för ofta.

Jag får säga som min mentor: “Fräls oss, hjölp oss å ta heim oss!”