Marias blogg

Tallskat-säsongen är här!

Maria — Thu, 10 May 2012 23:17:58 +0000

Det har varit en intressant dag, på många sätt. ”Intressant” är ett bra ord. Man kan säga ”intressant” utan att behöva avslöja om det är negativt eller positivt… allt kan vara… intressant. Och idag betyder det både och… men mest positivt, ändå. Vi hade en skön kväll ute på Tallskat -jag, mamma, Elin och Ia. Det var dimmigt och vackert ute och varmt och mysigt inne i stugan. (Dimma är förresten också ett bra och intressant ord…) Härligt! Det är så lätt att slappna av där ute på Tallskat… Nu har vi påbörjat säsongen för villaliv!
Här kommer bilder från kvällen:

Rost

Maria — Wed, 18 Apr 2012 14:43:56 +0000

I söndags upptäckte jag -igen- hur vackert rost kan vara… Saker som inte är så vackra och perfekta tilltalar mig. Saker får gärna ha lite skavanker och vara avskalade, enkla, rejäla men samtidigt färgstarka och lite krävande. Perfekta ytor med mycket krimskrams och utsmyckningar är jag helt likgiltig inför. Detsamma gäller människor. Ofta är det så att jag tycker bättre och bättre om personer då jag får se mer av hur bristfälliga de är… i alla fall då de inte försöker dölja det utan vågar vara ärliga med det. Jag håller på och funderar på (planerar) ett projekt (foto-) med bristfällighet och kärlek som tema… det håller på och tar form… och det kan bli riktigt bra. Vi får se.

På tal om rost… Här kommer några exempel på vacker sådan. Jag har fotograferat en rostig container.

Påsklov

Maria — Tue, 10 Apr 2012 20:41:02 +0000

Det är både fascinerande och lite skrämmande att märka hur snabbt dagarna försvinner… Det är inte länge sedan det nya läsåret började och nu är det mindre än åtta veckor kvar till sommarlovet. Och för bara ett ögonblick sedan var jag småbarnsförälder… och igår fyllde dottern 15 år. Samtidigt känns det som att det var länge sedan barnen var små. Förvirrande och naturligt på samma gång.

Påsklovet var hett efterlängtat i det här hushållet. Skönt att få ”bara vara” i fyra dagar i sträck, tänkte jag… och det var en fin tanke. Det blev kanske inte riktigt så, men det blev väldigt bra ändå. Lite skjutsande hit och dit, städning, påskpassion och stort kalas. Ett dygn utan barn och med rätt så mycket lugn tid fick vi, jag och maken. Barnen hade roligt på sina håll och vi njöt av vår ”ensamtid”… men det var skönt att få hem dem igen. Livet är som bäst då vi alla är hemma tillsammans. Eller då vi är någon annanstans tillsammans.

Vi (jag, Andreas, Elin och Isabella) var på påskpassionen ”7 dygn i Jerusalem” på påsksöndagen… och det var minst lika bra som ifjol..! Mattis var kapellmästare och verkade lugn i alla lägen, som vanligt.

Bilder från helgen:

Graffiti och annat roligt

Maria — Sun, 01 Apr 2012 20:26:22 +0000

… eller så kunde dagens inlägg heta ”Vintern som kom tillbaka”… eller ”Takatalvi”. :/ Men ”Graffiti och annat roligt” känns bara mer positivt.

Om jag hade haft tid att skriva tidigare idag så hade jag kanske börjat med ett aprilskämt nu… Men eftersom det snart blir 2 april så skippar jag det. Du som läser behöver alltså inte leta efter ”nå’t lurt” utan kan slappna av…

Den här helgen har livet verkligen varit ”full on”. Direkt efter jobbet på fredagen åkte jag, Elin, Guni och Josefin iväg till Ikea för att hämta Elins nya klädskåp. Vi hade inte mycket tid på oss och stod vid kassan fem minuter efter att de hade stängt. Då hade vi inte hunnit äta nå’t så vi for in till Tammerfors och åt på Taco House. När vi äntligen kom iväg hemåt så var klockan halv elva… och det är ju några timmars resa från Tammerfors till Västerhankmo. På vägen hem började det snöa. Japp. Snöa. *suck* (What’s up with that??! Jag vill ha sommar nu!!! Eller en flygbiljett till södra Italien… eller Australien… eller nå’t.) Hur som helst tog det oss låååång tid att komma hem och jag har fortfarande inte hämtat mig riktigt. Kanske på grund av det jag kommer att berätta nu:

På lördag var det dags att få Elin rum graffiti-målat… Johannes Iilahti heter konstnären som gjorde jobbet. Han dök upp på förmiddagen och ca 4 timmar senare var det klart. Johannes var supertrevlig och kul att samarbeta med och vi -speciellt Elin- är supernöjda med resultatet! På eftermiddagen började vi skruva ihop Elins klädskåp. Samtidigt hade vi fyra barn och ungdomar här (fyra syskon som vi har här hemma hos oss ca två dagar i månaden) från förmiddagen till sena kvällen. Alltså ingen chans att vila, helt enkelt. Men roligt hade vi och bra blev det! Som pricken över i:t kom mamma, pappa och Fazer och hälsade på ”på seinon”. <3

Söndag; lovsångsledarträff i Missian i Kvevlax och huset fullt av ungdomar… och Andreas föräldrar kom på kaffe. Deklaration på kvällen (som min älskling tog hand om..! <3 Tack älskling! <3 ) och förberedelse och planering inför arbetsdagen. När skulle jag ha vilat? Jag bara undrar? Ja… nu, förstås… Borde nog gå och lägga mig. Men, sammanfattning av helgen; full fart, graffiti, människor och mycket liv, glädje och kärlek. <3 Det var allt mitt trötta huvud fick till idag. En annan dag skriver jag lite ”djupheter”…
Här nedanför ser ni bilder från helgen. Simma lugnt. <3

Popcorn och annat

Maria — Wed, 21 Mar 2012 14:25:18 +0000

Idag är jag hemma med båda sönerna… Den ena hostar helt galet mycket och den andra har någon släng av magsjuka… Jag är inte riktigt i skick själv heller, men passar på att vara sjuk på min lediga dag (som lärare bör )… Imorgon har jag tänkt vara ok igen.

Elin tog kort på mig igår… Såhär duktig är hon:

Jag tyckte de blev rätt så bra… Det syns inte ens att jag har ont i magen och helst skulle ligga ner. Förutom kanske på den sista bilden…

Vi har börjat renovera Elins rum… Så nu bor hon i ”gästrummet”. Det här hittade vi bakom en list:

”Mattan insattes den 23 december 1931. Stugan remontades 1920.” Nice med lite historia bakom listerna.

Minstingen älskar popcorn. Så idag äter han popcorn mellan hostattackerna. När han var yngre hette de ”popikojn”. Sött. <3

Skön lördag

Maria — Sat, 17 Mar 2012 19:39:50 +0000

En så’n skön dag vi har haft idag..! Vi hade sovmorgon och sedan satt jag och Andreas och drack förmiddagskaffe i solskenet på trappan. Resten av dagen har vi haft en massa småprojekt på gång…. men inget måste och ingen stress. Jag och 13-åringen lagade mat tillsammans; världens godaste ”lasagne” -med skivor av zucchini istället för pasta. Mmmmm….

Och, ja, jag äter paprika..! Det som för en tid sedan kändes som en omöjlighet… Men… rå paprika är fortfarande äckligt.

11-åringen har sparat till -och köpt- en ny cykel… och igår kom den. Gissa om han är nöjd och stolt… Såhär fina är de tillsammans:

Tankar i vårsolen

Maria — Fri, 16 Mar 2012 09:33:32 +0000

Våren är här! Underbart! Idag satt jag i solskenet på trappan med mitt kaffe, utan ytterkläder. <3 Jag älskar ljuset och värmen och kan mycket väl tänka mig att leva i ett land där årstidsväxlingarna knappt märks och temperaturen inte blir lägre än +5°C. Sedan är det ju en annan sak då man börjar se på andra fördelar och nackdelar i Finland jämfört med andra länder… Än så länge vinner Finland. Trots vädret.
Före året i Australien tyckte jag inte att vintern var ett problem. ”Det är väl bara att klä på sig!” sa jag ofta då folk tyckte det var kallt. Mörkret berörde mig inte heller speciellt… Jag var bara van med att ”det är så här”. Idag när jag satt på trappan och njöt av solen började jag tänka på just det; jag tyckte det var okej för jag hade aldrig upplevt nåt annat. Jag hade aldrig bott i ett land där det inte blev ordentlig vinter tidigare… jag hade inte ens varit ”till södern” på semester. Men när vi bodde i Australien med hela familjen -och fick uppleva en ”vinter” där det var 17°C dagtid då det var som kallast (ca 5°C på nätterna)- insåg jag att man inte måste bo i kylan. Det var som att äta ett blått piller (eller var det rött) och plötsligt inse något som varit en verklighet och sanning hela tiden men som jag bara inte hade sett (fast jag naturligtvis hade hört om det, sett bilder och därför vetat att det är så).
Människor funkar väl så… man tror att man har koll på läget… och så plötsligt ser man en skymt av en sanning man inte insett, ”poletten trillar ner”. Man vet saker men förstår inte. Det kan gälla ytliga saker som väder och vind…. eller djupare, livsförvandlande insikter.
Ha en underbar dag, alla! Njut av solen och värmen..! <3

Clipper

Maria — Thu, 15 Mar 2012 20:43:57 +0000

Jag gillar verkligen mina ”Clipper-teer”..! Gott, gott! Och dessutom är förpackningarna sååå vackra. De gör sig bra på bild.

Modig krönikör

Maria — Wed, 14 Mar 2012 12:53:37 +0000

Människor som är vågar stå upp för det de tror på och samtidigt verkar ha en kärleksfull inställning till människor runt omkring sig gör ett starkt intryck på mig. Marcus Birro verkar vara en sådan person. Jag känner honom naturligtvis inte, men uppfattningen jag får av honom då jag läser det han skriver är att han är rak, ödmjuk och modig. Han vågar ta upp känsliga frågor som är nästan förbjudna att beröra. Jag blir imponerad varje gång. Och tacksam över att inte alla låter sig tystas.

”Om revolt är det samma som att våga gå sitt hjärtas väg, är ett liv i tron på Gud den ultimata revolten. Ingen revolt är lika radikalt omstörtande som tron. Ingen makt kommer i närheten av den förvandling som en troende genomgår. Hennes makt som människa är begränsad. Men hennes makt som en del av en gudomlig plan är välsignad och gränslös.” ~ Marcus Birro

Här finns en färsk krönika han skrivit: http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/marcus-birro-inom-en-inte-allt-for-avlagsen-framtid-kommer-vi-kunna-valja-bort-/

Att se förbi ytan

Maria — Tue, 13 Mar 2012 23:00:03 +0000

Ibland är det svårt att slita blicken från en vacker, färggrann yta… Jag älskar färger och kan gå omkring länge och njuta av snygga färgkombinationer då jag får syn på sådana (…kläder som hänger på rad, papper i en bokhandel, möbler i ett rum…). Det känns som om jag aldrig tröttnar på de snygga ytorna… då det gäller saker. Då det gäller människor är det en annan sak. Ytan imponerar inte alls. Jag tycker om att se människor i ögonen, att prata öppet och nära. Jag tycker det är viktigt att se dem, inte bara titta på dem. Jag tror att det betyder så mycket för alla människor att bli sedda och bekräftade. Jag tror att det kan betyda skillnad mellan liv och död ibland. Och ändå missar jag så många… för att jag går omkring i mina egna tankar… eller har för bråttom… eller helt enkelt för att jag inte orkar se just då. Idag har jag själv -igen- fått känna av hur stor skillnad det kan göra att någon ser. Bra att bli påmind. <3