Didjeridoon och japanska turister

Igår var det gudstjänster ”hela dagen”, som vanligt på söndagarna. Jag och Andreas åkte iväg till Doonside (en halvtimmes körtid från vårt hus) redan klockan sju på morgonen. Vi hjälper till på Filipino Extension Service varje söndag -Andreas hjälper till och ställer i ordning före och plockar undan efteråt (vilket alla som kommer tidigare gör, på sätt eller annat) och jag sjunger i lovsångsteamet. Det är ett härligt gäng på ca 100 pers som samlas i en kall skolsal och prisar Herren och lyssnar på undervisning. Ofta bjuds det på filipinsk mat efteråt. Det gillar vi. 🙂

Kvällsgudstjänsten vid Hills var väldigt bra. Robert Fergusson undervisade och han har verkligen en gåva att göra svåra saker enkla och rediga. Dessutom är han rolig, på ett lite torrt och typiskt engelskt sätt.

Idag har jag umgåtts med mina bröder. Vi tog det lugnt på förmiddagen och tog sedan tåget in till city. Vi handlade bumeranger och åt på Noodle Bar i Kings Cross och provspelade didjeridoo (eller didgeridoo) i The Rocks. Vi fick en hel historie- och kulturlektion i didjeridoo-affären (Didj Beat) och det märktes att hon kunde sin sak. De finns otroligt många olika didjeridoo, många olika mönster och färger och jag lärde mig en hel del som jag inte vetat tidigare (och jag har ändå varit på en konsert där killen som spelade berättade mycket)… Visste du t.ex. att de är stämda i olika toner och att de som är stämda i G eller A är svårast att spela på och att de som är stämda i C, D, E och F rekommenderas till nybörjare..? Tobbe hittade en som man kunde dra ut och spela olika toner och spelade en avancerad sång; ”Lunka på”. 🙂

The Rocks är fullt av Japanska turister, upptäckte vi. De finns nog över hela Sydney men det verkade vara speciellt tätt av dem just där. Kan bero på att vi snubblade över en Tax Free Store när Mattis skulle in och växla pengar. Min fördom om japaner som går omkring med sina kameror och fotograferar alla sevärdheter har befästs efter att jag flyttade hit. Nog för att andra turister beter sig likadant men japanerna verkar komma i grupper av minst tio personer var de än rör sig. 🙂

På vägen tillbaka mot Circular Quey, därifrån vi skulle ta tåget hem, insåg jag -mer än tidigare- att Sydney nog verkligen är en storstad. I stadskärnan finns många höga byggnader så känslan av att det är en ”trång storstad” infinner sig snabbt. Vi passerade några skyskrapor och Tobbe påpekade att World Trade Center byggnaderna i New York var mer än två gånger så höga. Det var svårt att tänka sig…

Tobbe är helt ”hilirious” när han är på rätt humör och underhöll oss med en hel talk show och han är ju rolig fast vi oftast låtsas att vi tycker att han är fånig. Jag fattar inte var han får allt ifrån..! Jag tycker att han är som en blandning av Jim Carrey och Felix Hernegren… Ingen av oss vet om det är en komplimang. 😉

Det var skönt att bara ta det lugnt och göra vad vi ville för stunden. Det är inte så många dagar kvar innan de åker hem. Det kommer att kännas tomt. Men vi får ta ut vad vi kan av de dagar vi har kvar innan de åker.

Mattis och Tobbe i Sydney