Dagsläges rapport…
- Published
- in Dagbok
Tre dagar efter varann med ”halvdaskigt” mulet väder är rekord sedan vi kom till Australien… Jag är redan trött på det och längtar efter solen. Snacka om att ha blivit bortskämd under de snart åtta månader vi varit här. Och vi som kommer att komma hem till värsta vintermörkret och kylan… Får väl börja ställa om hjärnan på att vi är på väg tillbaka till Finland. 😉
Vi har ett projekt på gång med 70-tals musik… Vi är ett gäng från colleget som ska uppträda på en Food Fest (festival med mycket och god mat, outreach) 17 september, och pastorn ville att vi skulle göra ”70s disco”. Det är rätt så kul, faktiskt, även om det kan vara lite tungt när vi inte känner varann speciellt bra. Men de flesta som är med är väldigt duktiga och alla har bra attityd så det blir bra!
Jag har tydligen udda saker som jag är intresserad av (eller kombinationen av dem alla är kanske udda), för jag tror inte att jag kan komma på en enda människa som skulle dela dem alla… Jag tycker om att gå och titta på byggnader (kan gå i flera timmar och väldigt många kilometer om husen finns tillräckligt tätt och med rätt sällskap) och inredningar, jag älskar att sjunga, jag gillar design, konst, språk, jag känner att jag lever som allra mest när jag delar livet med människor (en avslappnad stund på café med vänner, ett samtal med en främling under tågresan in till city, när jag är ute på/med team… you name it) eller när jag leder människor in i tillbedjan. …för att nämna de saker som känns mest aktuella… 🙂 För några dagar sedan höll jag på att bubbla över av iver att få dela olika små händelser och funderingar med någon som skulle kunna tänkas vara intresserad av det och kanske t.o.m. ge någon slags ”föda” åt alla idéer och tankar (som hade med alla dessa områden att göra -på en gång)…. men jag kom inte på en enda människa! Sen pratade jag med Lotta och hon förstod i alla fall hur det känns att vara i den situationen… så i alla fall den biten hade jag gemensamt med nå’n. ”You beauty!”(= typ; ”såå bra!”) 🙂
Be blessed. 🙂
Det här är ingen riktig kommentar, men Maria hur lyckas du få bilden att bli sådär skarp på rätt ställe, men suddig annars?
Jag vet inte riktigt… Tar på lång slutartid, söker känslan… Låter kanske konstigt, men jag ber… försöker ”koppla med Anden”. 🙂