On Call
- Published
- in Dagbok
Jag har varit ”On Call” som busschaffis två dagar nu… Det är ganska frustrerande ibland, för man måste vara i närheten och vara beredd att köra inom ett par minuter efter att de ringt och sagt att nu behövs det en buss. Ändå går största delen av tiden åt till att vänta… och vänta… för att köra en sträcka med en man i bussen och sedan vänta igen. Fast jag brukar alltid hitta nå’t att göra eller nå’n att prata med. Och när man har folk i bussen är det ju kul. Igår träffade jag en man från Finland så då fick jag prata finska också. Det var lite lustigt, för han hörde inte att jag var svenskspråkig utan blev lite förbryllad då han frågade vad jag heter i efternamn och jag svarade Åsvik. Han påpekade att det var ju ett konstigt finskt namn och jag sa att det är för att jag är svenskspråkig. Sen ville han inte prata mer med mig… 🙂
På tal om att vara ”on call” så tänkte jag idag att det är ju så vi ibland behandlar Gud. Tänk vad respektlöst…! Vi lever våra liv som vi vill och så kallar vi på universums skapare när han behövs. Bra att vara ”on call” och få små uppenbarelser… 🙂