Vårt största äventyr

Oj! Julafton…. redan?!? Det känns som om jag är kvar i oktober eller nå’t… jag har inte riktigt hunnit smälta det som kommit sedan. Men nu är vi ju i alla fall i Umeå och kan ta det lite lugnt och försöka hinna bearbeta alla intryck och allt som hänt. Och vi får en vit jul..! 🙂

Jag ser fram emot Midvinterveckan. Dels för att man får träffa en massa härliga typer, förstås, men mest för att jag är förväntansfull inför vad Gud kommer att göra. Jag vet att han kommer att röra vid människor; hela, upprätta och förvandla. Han är kärleksfull och god och mäktig att göra under! Förstås behöver han inte en Midvintervecka för att kunna röra vid människor men vi har en förmåga att öppna oss och ta emot det han vill ge och göra när vi är i en sådan atmosfär av förväntan och tro. 🙂

Ibland känns det så för mig att orden inte räcker till när jag vill säga hur mycket någon betyder för mig… orden känns bara för… svaga… och utnötta. Just nu skulle jag vilja beskriva hur underbar jag tycker att Jesus är och hur tacksam jag är för att han kom och för att han har frälst mig och helat mig… men jag hittar inte ord som håller måttet. Jag vet ju att Gud förstår, för han ser ju mitt hjärta, men jag skulle vilja berätta det för alla er som läser detta på ett sån’t sätt så att ni skulle förstå exakt vad jag menar… 😉

När vi skulle lämna Sydney så sa Andreas nå’t i stil med att ”tänk, nu börjar vårt största äventyr så här långt”. Jag tyckte att det var så mitt i prick! Det är precis så det känns… Australien var inte höjdpunkten; det var ett avstamp ut i äventyret! Livet med Jesus är spännande. Inte lätt, men fullt av äventyr. 🙂

Jul… Nu firar vi att vår underbare Herre föddes hit till jorden. Vilken gåva att han kom hit och blev en människa som vi för att göra det bara han kunde göra; ta på sig våra synder och dö i vårt ställe..! Så nu firar vi honom, Inte ett hjälplöst barn i en krubba utan vår frälsare som gav, och ger, oss liv. Tack Jesus för att du kom!

God Jul på er alla!