Without You

Länge sedan sist… Ibland finns det bara för mycket annat att tänka på, och att göra, för att hinna skriva -trots att det har hög prioritet eftersom jag älskar att skriva. 🙂

Har lyssnat väldigt mycket på 70-tals musik den senaste tiden (typ sedan vi kom tillbaka till Finland); Aretha Franklin, Keith Green och Andraé Crouch. (Jag och Elin brukar dansa i köket.) Jag har också lyssnat en hel del på Kirk Franklin (Hero) -speciellt de senaste två dygnen. Texterna är så bra! Så här är en del av texten i en av mina favoriter, ”Without you”:

”Without You life’s a song with no end. Without You, like having a heart that won’t mend. Without You, we’re just actors on a stage, like a child who lost his way. We wouldn’t be here today without You.

I admit that sometimes my pride tries to hide my view. And even this gift that You gave me, I forget it’s for You. And all the many days and many ways Your grace I’ve abused still You were patient and Your love loved me through.

… Without You, we’re like a bride with no groom. Without You, like seeing no sunshine in June. Without You, we’re just actors on a stage, like a child who lost his way, wouldn’t be here today. Without You, Jesus my life would be lost. Without You, I’ll never know what it cost to see You lay down Your life for me, from my past now I’m free. Tell me where would I be without You, wouldn’t be here today without You…”

Amen! 🙂

En av mina vänner frågade mig en gång om jag inte tröttnar på att ge Gud äran för allt bra som händer i mitt liv… Han menade att det liksom blir som om jag aldrig får göra nå’t bra. Jag älskar att berätta om vad min Jesus gör i mitt och i andra människors liv! Han är helt underbar och allt gott i mitt liv finns ju där tack vare honom; sann kärlek, ofattbar frid, glädje, spänning, frihet och ett hopp som aldrig slår fel. 🙂

Olle Eriksson berättade för mig idag om en predikant, Stanley Jones. Han berättade att någon som ville håna honom sa något i stil med: ”Ja, den där Stanley Jones han har då ingenting annat att komma med än den där Jesus!” Jag tyckte det var underbart..! Min spontana reaktion var: Herre, låt människor få orsak att börja säga det om mig också! 🙂