Catching up…
- Published
- in Dagbok
Jag var ju på presskonferens och vernissage i Jyväskylä förra torsdagen. Det var kul! Utställningslokalen (Jyväskylän Taidemuseo) passade vår utställning bättre än Amos Anderson, skulle jag säga… Amos är ju en klass för sig, men det blev mera uppdelat där. I Jyväskylä kändes det som att vi gjorde det tillsammans… på ett mer påtagligt sätt. Alla verkade nöjda. 🙂
Sari Poijärvi, initiativtagare till Usko
Henna var med och spelade på vernissaget. Vi hade roligt i Jyväskylä! Det var en väldigt trevlig stad… Efter vernissaget och efter att vi umgåtts en stund med de andra konstnärerna så ”inkvarterade vi oss” i konstnärsbostaden för gäster. Vi konstaterade med ett skratt att den låg tillräckligt nära tågstationen för att vi skulle komma i tid till tåget på morgonen; mitt emot, på andra sidan vägen. Efter att vi hade kollat var vi skulle sova ”gjorde vi stan”, satt på Rosso och pratade -länge. Vi skrev kort åt en av våra käraste vänner (känn dig hedrad; du var den enda som fick ett) och skrattade åt oss själva… och servitrisen skrattade också ganska mycket åt oss. 🙂
Jag har varit och lett lovsång på Kvinnokonferens i Nykarleby också sedan sist jag skrev på bloggen. Konferensen var bra; många törstiga deltagare som längtade efter Gud och han mötte dem som ville möta honom -som alltid. Gunnel Magnusson var en härlig människa och jag är glad att jag fick träffa henne och jobba med henne. Lovsången, teamet (=jag, Henna, Fina, Camilla och Ansa) funkade bra; vi hade Samuel Eklund med oss som pianist och han gjorde det otroligt bra! Hans motto verkar vara någonting i stil med ”allt går bra bara jag får veta tonarten”… På lördag kväll hade vi förstärkning av Egon och Macko.
Veckoslutet närmar sig… Have a good one! Blessings.
Hm… kortet där i Hennas hand ser märkligt bekant ut… Ajo! Det står ju där på mitt köksbord! 😀 Känner mig mycket hedrad – toda raba khaverot!
😀 Vi tycker ju om dig, sidu… 😀 Men vad betyder den där sista meningen…? Jag fattar inte, juh…
… ok. Nu vet jag vad det betyder. 🙂