Det är inte lätt, det här…

Vet ni, det är verkligen inte lätt att försöka berätta om något som min Rom- & Pragresa för det är så mycket som har hänt, så mycket som känns viktigt och så väldigt många intryck. Jag vill försöka visa så mycket som möjligt av vad jag/vi fick uppleva utan att för den skull tråka ut er med detaljer… Jag kommer säkert att komma tillbaka till olika saker som har med resan att göra när jag skriver om annat.

Ja, resan var ju då inte slut för att jag lämnade Rom… Jag skulle också stanna tre nätter i Prag och det såg jag mycket fram emot. Familjen Makovická, som jag skulle hälsa på hos, är kära vänner som jag inte hade sett på två år.

Dobby, Alická, Miri, Ali, Vero och Jirka

Dobby och Alická (pappa och mamma Makovická) hämtade mig från flyget och tog mig med till stadsdelen där Miriam och Ali bor. Det var härlig att se dem igen, men lite konstigt också. Senare, när vi hade bekantat oss med varann på nytt, så var allt bara bra.

Under min vistelse i Prag regnade det ganska mycket (jämfört med Rom, där det bara var sol varje dag). När det regnar mycket är det inte som när det regnat här, utan det kommer mera i skurar och brukar inte hålla i sig så länge, men jag tyckte nog att det var lite väl envist regn… Men vad betyder lite regn när man får umgås med vänner som man inte har sett på länge..?!?

Jag och Miri var tillsammans hela dagarna. Det var kul att verkligen hinna prata och ”catch up”. De andra hann jag inte se så värst mycket av, men sista kvällen var vi faktiskt på restaurang tillsammans allihop. Den enda jag inte hann träffa var Miriams fästman Tomas. Tjejerna funderar på att komma hit och hälsa på i höst, tillsammans med Veros man, Jirka, och Miris Tomas. Kul!

De vackra systrarna Veronika (Vero), Miriam (Miri) och Alická (Ali)