Min pappa..!

(Här får ni en kortversion av predikan jag höll i kyrkan idag, på farsdag…)

Jag har lärt mig viktiga saker av min jordiska pappa genom åren:
– Han älskar mig alltid. Hans kärlek är inte beroende av någon motprestation från min sida, kärleken finns alltid där.
– Man ska itu med saker som blivit fel, reda upp saker med människor, direkt. Vänta inte tills det har växt till något jättestort och jobbigt.
– Man ska behandla varann med kärlek och respekt och ofta säga att man älskar den andra, för vi vet inte hur länge vi får ha varann.
– ”Fröjd i Herren är min starkhet”. Pappa skulle inte säga så, kanske, men det är så han lever. Lita på Gud, han har koll. Full förtröstan på Herren.
– Se möjligheterna, inte problemen!

Låter det inte som att jag har en bra pappa, va? Det är han. Han är långt ifrån perfekt (precis som vi alla), det vet jag, men vår relation ger ändå en ganska bra bild av hur vår relation med Gud Fader kan/ska vara; en kärleksrelation. Gud vill leva i en nära relation med oss, han älskar oss och vill umgås med oss. Jag blir så fascinerad när jag tänker på hans kärlek! Gud sviker aldrig, han finns hela tiden där med sin underbara kärlek och nåd! Vi är konungabarn. Fattar du vilket värde du har, son/dotter till den högste Kungen?!? (Nä, he gör du int! sa Stefan Löv) I Honom har vi allt!!!

”HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Om jag går eller ligger, utforskar du det,
med alla mina vägar är du förtrogen.
Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
En sådan kunskap är mig alltför underbar,
den är så hög att jag ej kan förstå den.

Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?
Om jag far upp till himlen, är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,
skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Om jag säger: ”Må mörker falla över mig
och ljuset bli natt omkring mig”,
så är mörkret inte mörkt för dig, natten skall lysa som dagen
och mörkret vara som ljuset.

Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
Benen i min kropp var inte osynliga för dig,
när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda innan någon av dem hade kommit.

Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, Gud,
hur stor är inte deras mångfald!
Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag ännu hos dig..”

Psaltaren 139:1-18

Tack! Och grattis på farsdag, pappa! 😉