Älskade morfar
- Published
- in Dagbok
Min älskade morfar dog i torsdags på kvällen. Jag var i Nykarleby från måndag till torsdag, men jag hade redan hunnit hem till Borgå då pappa ringde och sa att morfar somnat in. Hade velat vara där, men samtidigt vet jag att det var bra för barnen att jag var här med dem då de fick veta.
Saknaden är stor. Morfar var en underbar människa och var älskad av många. Han var en pappa (till 3), morfar/farfar (till 12 barnbarn), morfarsfar (till 6 barnbarnsbarn), lärare, predikant, uppfinnare, ”lekfarbror” och konstnär som aldrig nekade någon (speciellt inte barnen) sin tid och uppmärksamhet… Som mommos och moffas första barnbarn har jag alltid blivit överöst med kärlek och uppmärksamhet (inte för att någon av de andra blivit utan det heller). En människa som han lämnar ett stort tomrum, man blir påmind om honom överallt. Somrarna på ”Bådan”(släktens ”sommarparadis”) kommer inte heller att vara det samma utan vare sig mommo Birgit (som dog för fem år sedan) eller moffa Michael där.
Vet inte vad jag ska säga. Orden räcker inte till för att uttrycka sorg och saknad rätt.
Tack älskade moffa för allt du gav!!! Älskar dig och saknar dig.
Trots att man vet att döden hela tiden finns bakom hörnet blir man lika överraskad varenda gång den gör sig påmind. Tack och lov är döden för oss en vinning, vad känns mera uppmuntrande än det… Nej, inget blir sig likt på Bådan. Men istället kanske släkten kommer närmare ännu närmare varendra efter dethär. Det ber jag för!
Kram! – ida
Förresten. Jag vill ännu skriva varför jag sitter och ler.
Min fantasi räcker inte riktigt till, men jag undrar verkligen hur det kändes för honom om att träffa Bibbi!
Respekt och medkänsla.