Frukt

”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning…” Gal. 5:22-23

”Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.” Matt. 7:17-20

”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.” Joh. 15:16-17

Vi pratar ofta om att man ska se på frukten i en människas liv… Men jag har märkt att helt allmänt i våra församlingar så stannar det vid något väldigt ytligt. Om någon är väldigt aktiv -hjälper till med olika saker i församlingen, ivrig att vara med i lovsångsteamet eller att städa- eller om någon har tydliga talanger/gåvor i sitt liv, och gärna använder dem (någon andlig nådegåva eller andra gåvor eller talanger -det finns otaliga exempel) så anses denna person ha god frukt i sitt liv… Men egentligen behöver vi se mycket närmare än så.

Frukten har inget med gåvor och talanger att göra. Det handlar om hur en människa mår efter att de har mött mig (eller dig). Om jag möter en person och han/hon möter ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning” -då har jag god frukt i mitt liv. Om mitt liv sprider en väldoft runt sig… då är det ett tecken på god frukt. Det handlar inte om vad jag kan visa upp -varken vad jag lyckats prestera, de gåvor som finns i mitt liv eller förtroenden som getts mig- utan det handlar om hur mycket plats Gud, med sin kärlek, får i mitt liv.

”Okej, men man mår ju inte bra och är på bra humör jämt. Ska man hålla sig undan människor då..?” Nej, förstås inte. (Hur ska man kunna ”sprida väldoft” i andra människors liv om man inte möter dem…) Jag tror det går ut på att leva ärligt och genomskinligt. Jag kan ju bara utgå från mig själv, men visst mår man ju bättre av att möta en människa utan masker -oberoende av om han/hon mår bra eller dåligt- än en som inte är öppen och ärlig, som inte blottar någonting av sig själv..? (Sen är det ju en annan sak att man också kan ta på sig en ”negativ mask” -lika enkelt som att man kan låtsas att allt är bra trots att man mår dåligt. Att vara negativ och kritisk är inte det samma som att vara ärlig och sann!!!) Oberoende av personlighet så mår människor bäst av öppenhet, ärlighet, närhet och kärlek. Observera att jag inte påstår att det är lätt. Men bäst. I längden. 🙂

Food for thoughts (-att tänka på): Hur mår en människa efter att han/hon mött mig? Jag kan ju inte veta svaret, men det tåls att tänkas på…

Be blessed.