Utmanad…
- Published
- in Dagbok
Jag blev utmanad av Linus Stråhlman med en utmaning som har regler för hur man ska göra och egentligen mest liknar en ”high tec”-version av gammaldags kedjebrev… Men jag kunde inte motstå den i alla fall (är det månne bara för att det heter ”utmaning”, eller…? 😉 ). Här kommer den:
Regler:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir ”tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit ”tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. Jag har metro/tunnelbana/subway på hjärnan. Inte så att jag vet en massa fakta om dem utan jag är fascinerad av dem… (Jag kan sitta och söka upp olika metron i europeiska städer, på internet, och sitta och titta på ”metrokartor” och planera vart jag ska åka och fotografera… Weird, I know.) Jag gillar att åka metro och att vistas på metrostationer -speciellt om jag är utrustad med en kamera. Men om det inte skulle finnas människor där så skulle intresset snabbt försvinna…. så det är inte tekniken jag är intresserad av.
2. Jag gillar inte att läsa bruksanvisningar -det är ju mycket roligare att försöka själv! (Vet inte hur underligt eller egendomligt det är….? Alla tänker väl så?!? Alltså, det är ju jättebra att bruksanvisningar finns, men dem har man ju för att slå upp i om man får problem… 😉 ) Detta gäller nog i andra situationer också -att jag vill göra själv… På spanskalektionerna t.ex. så kan jag bli väldigt otålig om läraren fortsätter att förklara något som jag tycker att jag redan har fattat; jag vill börja med uppgifterna och testa mig själv.
3. Jag älskar språk men avskyr grammatik. Förutom svenska, som är mitt modersmål (ifall nån missat det), behärskar jag engelska bra. Jag är inte så bra på finska men jag klarar mig; jag har stort ordförråd men grammatiken är dålig… Gör mig förstådd i alla fall. Jag förstår tyska rätt så bra och får jag tänka ett tag så får jag nog ur mig en hel del också. Jag har inte använt tyska sedan jag skrev studenten -och det är många år sedan. Håller på och lär mig spanska men ”råddar” ibland ihop det med den lilla italienska jag kan (min spanskalärare påpekar det alltid nu och då; ”Ja, bra… Men det där är italienska, inte spanska…”). Norska är ju inte svårt att förstå alls, danska är lite knepigare (speciellt siffror, klockslag, vad saker kostar…). Den estniska jag kan skulle inte ta så länge att rabbla upp här. Skulle vilja lära mig italienska (efter spanskan), franska (har alltid velat lära mig franska men fick det aldrig som tillval i högstadiet eller gymnasiet -det blev tyska istället), tjeckiska, ryska, grekiska och gärna lite hebreiska… Jag har alltid tyckt att jag har ganska lätt att lära mig språk -ända tills jag träffade Pauline Stableford (hypergeni -talar typ 11 språk flytande, behärskar 16?) och sedan lärde känna Andreas Forsberg (verkar lära sig ett språk på nolltid och om han inte kan ett språk så kan han i alla fall låta som att han kan -så att man tror att han kan det ifall man inte kan det själv…).
4. Jag har inga ”tävlingsnerver” alls. Jag går helt i lås om jag måste (om det är uttalat att jag ska) ”visa upp vad jag kan”, inom vilket område som helst… Däremot hamnar jag ju i sådana situationer (att man ska göra sitt bästa, visa vad man kan) allt som oftast ändå och klarar av det helt bra eftersom jag lyckas tänka att ”det spelar ingen roll hur det går, jag överlever ju i vilket fall som helst”. Det gäller bara att ”lura sin hjärna”. Lite bättre har det nog blivit, med mina ”tävlingsnerver”, de senaste åren… men nån tävlingsmänniska är jag inte. 😉
5. När jag vaknar på morgonen (oberoende av vilken tid jag stiger upp) så tar det ungefär 2 timmar innan min hjärna är helt vaken. Det tar ungefär lika länge innan jag vill äta frukost.
6. Jag har haft två hästar (en Islandshäst och ett Amerikanskt Varmblod -men inte samtidigt) och har alltid varit fascinerad av dessa stora ståtliga djur. Jag kan stå och hålla i en häst som försöker rycka sig loss och hoppar och sparkar -utan att vara rädd- men jag var rädd för kaniner -rädd för att ta i dem (de kan ju bitas.. hallå!)- ända tills för några år sedan… 🙂
Okej… Beat that! 😉 (Obehagligt att märka hur många egendomliga saker jag kan komma på när jag börjar fundera… Jag hade kunnat skriva tio punkter till.)
Skickar utmaningen vidare till: