Resa ensam
- Published
- in Dagbok
Jag ska försöka berätta lite om hur det var i Grekland… Jag har haft ganska fullt upp sen jag kom till Finland och det känns lite som om jag inte hunnit smälta allt ännu, men jag berättar lite vart efter. Det får bli mera en annan dag. Som vanligt då jag ska skriva börjar jag med det som ”ligger överst” i mina tankar och känslor. 🙂
Det är väldigt intressant att resa ensam. Jag älskar att resa med min man, familjen och nära vänner och att resa med team -som jag ju gör med jämna mellanrum- men det är nå’t speciellt med att resa på egen hand… Jag tror att det som fascinerar mig mest är att Guds ledning blir så mycket tydligare då man är ensam i ett land där man inte känner nå’n, där man aldrig varit förut och där man inte kan språket (och, let’s face it, jag kan ju inte ens läsa grekernas ”krumelurer”… Jag kände mig som en analfabet, och jag gillar inte det. Måste lära mig att läsa det, fast jag sen inte skulle begripa vad det betyder!).
Största delen av veckan var jag på Theological Seminar (vi bodde på Evangelical Center i Sounio) men det avslutades på torsdag kväll, så efter att ha åkt in med amerikanerna till flygplatsen på fredag morgon så var jag ”on my own” mer eller mindre tills jag skulle åka hem på söndag morgon. Jag tog också en dag ”ledigt”, mitt i seminariet, för att hinna ta lite tid för att läsa, skriva, be, tänka och gå och se mig omkring helt ensam. Vi hade så högt tempo på och jag hade behov av att stanna upp och hinna vara lite kreativ. Låter säkert flummigt… sån’t där bohem- och konstnärssnack… men så var det i alla fall. Och det var en underbar dag! Jag åkte bland annat in till den närmaste lilla staden, Lavrio. 🙂
Under de dagar jag var för mig själv och gjorde allt i egen takt och for dit jag ville och gjorde det jag ville så träffade jag så många intressanta människor..! De bara fanns där och det var så lätt att närma sig dem. Det var kvinnan i fotoaffären, servitören på kaféet, den tyske konstnären utanför fiskaffärerna, mamman -med bebis- i metron, hotellägaren och hans släktingar, det svensk-grekiska paret i hamnen, svenskan på båten, det franska paret på väg till flygplatsen, de två Aussie-tjejerna som övernattade på Atens flygplats med mig sista natten… Så underbart att bara leva och vara där man tror att man ska vara och märka att det är helt rätt! Vad jag älskar att bara vara och se vad Gud gör! 🙂