Oj, suck
- Published
- in Dagbok
Jag vet inte hur många nya bekantskaper jag har ”skrämt bort” genom att på något sätt missa koderna för hur länge man ska ha känt varann innan det lämpar sig att föreslå att man ska ta en kaffe, bara, tillsammans…! Och det finns koder, jag lovar! Jag är bara urusel på att komma ihåg det… Oräkneliga är de gånger som jag kläckt ur mig ett dylikt förslag och i nästa sekund ser hur misstänksamheten tänds i ögonen på personen jag pratar med (”vad är hon ute efter… egentligen??”) eller kroppsspråket tydligt säger ”okeeej… weird… nu går jag”… Varför ska det alltid utgås från att man har baktankar med allt??? Varför är det fult att vara öppen och ha lätt att visa känslor…?
Ja, ja… Ibland är det jobbigt att ”stand ones ground”. 🙂 Just nu längtar jag till Italien. 🙂
Det känns på något sätt bekant. När man är sig själv leder det till missförstånd i kommunikationen som egentligen beror på ”hur det brukar vara”. Traditioner, är det koderna kanske?