Mina dagböcker
- Published
- in Dagbok
Jag har suttit och läst mina ”dagböcker” (böcker där jag skriver ”allt”; dagbok, sånger, planering, anteckningar, drömmar m.m.) från 2002 och framåt… Vet inte om det är så klokt egentligen… Märkte att det blev ganska jobbigt. Inte för att livet var speciellt jobbigt kanske, utan för att där kan jag läsa vad jag drömde om och vad jag trodde på (som inte ännu blivit och som kanske aldrig blir av, och en del som jag vet att finns i framtiden), om människorna som stod mig så nära på många sätt och som på olika sätt inte finns så nära nu… Det mesta som står i mina böcker är bra saker, där finns mycket kärlek, uppmuntran och glädjeämnen. Ändå vill jag inte stanna upp vid dem för länge, för jag har märkt att det är så lätt att drömma sig tillbaka till det som varit. Det är lätt att fastna i det förflutna -både pga bra saker och dåliga (kanske ännu mer då det har varit riktigt bra tider än då det varit dåliga)- istället för att se framåt och veta att det bästa ligger fortfarande framför. Och det tror jag att det gör! Livet med Gud blir bara bättre ju längre jag går med honom. Jag sträcker mig efter det som ligger framför. 🙂
Idag mådde jag inte så bra… Jag grät en stund och sen skrev jag en lovsång. Sen mådde jag bra igen.
Idag fick vi veta att mamma kommer och hälsar på lagom till Elins födelsedag. Jubel i stugan! 🙂
God is my refuge and my fortress…!
Love and blessings.
-Maria
Det är så lätt att fastna i minnen. Det kräver däremot mera tro att leva i nuet och blicka in i framtiden med förtröstan! Det känns bekant… Det gäller att försöka lära sig att lägga ribban högt (typist finländskt tycker jag att inte ha höga förväntningar) Kram!
hej jag är en tjej på 15 år och mitt liv är inte som en prinsessan men av allat svek jag har gått i genom har jag alltid d stått upp och varit stark. och jag vill bara sega till alla dom som för står mig i detta jag vet hur det tjens visst jag kanske inte e en tjej som ficksa håret varje darg eller bryr sig vad alla andra tycker och tänker jag har svart hår med lite grönt i och jag jag har bara svarta kläder på mig och alla tror att jag är emo men jag är inte det jag är bara mig sjel och bara för jag har svart hår och svarta kläder har jag inga vännener men jag bryr mig inte det är bara det att jag skulle vilja hitta någon som för står vad jag menar det spelar ingen roll om man är tjej eller kille hej då
det är så intressant att läsa din blogg Maria. 🙂