Frid i kaos

Jag har inte skrivit i min blogg på över ett år. Just nu känner jag för att ändra på stilleståndet, men jag vet inte hur lång paus det blir till nästa gång. Det här är det enda jag tänker skriva om det. Inga ursäkter. Jag skriver då jag har inspiration och tid. 🙂

Jag går igenom en tid som kan beskrivas som att ”vara i en mangel”… jag känner mig ganska pressad, alltså, och det ger tidvis en känsla av kaos. Men det är inte bara negativt, även om det kortsiktigt kan upplevas så, eftersom många saker som ökar pressen är bra saker. Dessutom vet jag att även det som gör ont och som jag kan ha svårt att se det positiva med (och en del av det är helt enkelt inte av godo) formar mig, förädlar mig. En positiv följd av mangelkänslan är att jag blir väldigt medveten om hur beroende jag är av att känna frid. Jag är inte en människa som orkar gå omkring med ofrid i hjärtat, jag måste ta itu med sådant direkt. Så mina dagar har (trots intensiva studier, familjeliv och jobb och mycket annat) de senaste veckorna gått ut på att vila i, och lita på, Gud… att hållas kvar i friden. Jag lyckas inte alltid så bra med det, men jag har en underbar och kärleksfull Gud som klarar av det. Jag behöver bara våga slappna av.

”Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma.”
Kol. 3:15

Ha en skön fortsättning på helgen! <3