Ett liv som är mitt

Att ha ett generöst hjärta, att vara nådig mot andra och mig själv – trots att livet inte är rättvist, rakt i ansiktet på girigheten och missunnsamheten… Att våga älska, våga leva nära människor, i nuet, öppet och transparent – precis som om jag inte var rädd… Att alltid kunna -eller i alla fall helhjärtat försöka- göra och säga det mest raka, ärliga och kärleksfulla i interaktion med människor… Att vara sann mot mitt allra djupaste inre, och mot Livet som alltid finns där, och gå den väg som är min -ibland stapplande, ibland lätt och till och med dansande- fullt medveten om trångsyntheten som dömer ut människor när de inte längre passar in i bilden av hur man borde vara och göra, och trots att den försöker slå och ibland gör allt för att tysta ner och kväva…

Så vill jag leva. Inte perfekt, inte sagolikt eller med glansbildsyta, men ett liv som är mitt – fullständigt och förbehållslöst.