Frid i kaos

Jag har inte skrivit i min blogg på över ett år. Just nu känner jag för att ändra på stilleståndet, men jag vet inte hur lång paus det blir till nästa gång. Det här är det enda jag tänker skriva om det. Inga ursäkter. Jag skriver då jag har inspiration och tid. 🙂

Jag går igenom en tid som kan beskrivas som att ”vara i en mangel”… jag känner mig ganska pressad, alltså, och det ger tidvis en känsla av kaos. Men det är inte bara negativt, även om det kortsiktigt kan upplevas så, eftersom många saker som ökar pressen är bra saker. Dessutom vet jag att även det som gör ont och som jag kan ha svårt att se det positiva med (och en del av det är helt enkelt inte av godo) formar mig, förädlar mig. En positiv följd av mangelkänslan är att jag blir väldigt medveten om hur beroende jag är av att känna frid. Jag är inte en människa som orkar gå omkring med ofrid i hjärtat, jag måste ta itu med sådant direkt. Så mina dagar har (trots intensiva studier, familjeliv och jobb och mycket annat) de senaste veckorna gått ut på att vila i, och lita på, Gud… att hållas kvar i friden. Jag lyckas inte alltid så bra med det, men jag har en underbar och kärleksfull Gud som klarar av det. Jag behöver bara våga slappna av.

”Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma.”
Kol. 3:15

Ha en skön fortsättning på helgen! <3

Such love…

“If we are serious about loving God, we must begin with people, all people. And especially we must learn to love those that the world generally discards.”
― John Ortberg, Love Beyond Reason

People often seem to react to statements like this with a sigh followed by a ”it’s impossible”… And yes, it is… if we are supposed to perform love. But I don’t believe that’s it. I believe we love because God has loved -and continues to love- us… I believe it’s possible to love because he loves through us. But I also believe that we gotta make a choice to let God love through us, and to let his love change us… And it will.

“Love me, love my rag dolls,” God says. It’s a package deal.”
― John Ortberg, Love Beyond Reason

“There is such a love, a love that creates value in what is loved. There is a love that turns rag dolls into priceless treasures. There is a love that fastens itself onto ragged little creatures, for reasons that no one could ever quite figure out, and makes them precious and valued beyond calculation. This is love beyond reason. This is the love of God.”
― John Ortberg, Love Beyond Reason

“God sees with utter clarity who we are. He is undeceived as to our warts and wickedness. But when God looks at us that is not all He sees. He also sees who we are intended to be, who we will one day become.”
― John Ortberg, Love Beyond Reason

Good tears

Happy New Year, everybody!!! 🙂

”Do not [earnestly] remember the former things; neither consider the things of old. Behold, I am doing a new thing! Now it springs forth; do you not perceive and know it and will you not give heed to it? I will even make a way in the wilderness and rivers in the desert.” -Isaiah 43:18-19 (Amplified Bible)

So, it’s january 2013… and I’ve cried so many tears already. Tears I’ve cried of pain for people that are suffering and hurting and tears I cry when God touches me… And I cried when my friends went back to Italy. I’m aching ’cos I can’t be with them… but I’ve mostly cried tears of joy and thankfulness. But it’s all good tears. 🙂 I know I’m a crybaby… and I’m not even embarrassed about it. 🙂

I’m totally amazed by the Love God has for me and showers over me. I don’t have a lot of words right now… I’m in awe and very thankful. Can’t believe the Goodness, the Mercy and the Love…! I have an awesome God and I have a bunch of wonderful, beautiful people in my life! *heart full of gratitude and love*

Snart är det jul! (eller ”Hur gick det här till?”)

Ja… snart är det jul… Jag konstaterar snopet att det faktiskt är 7 månader sedan jag skrev ett inlägg på bloggen senast… Vart försvinner dagarna? Månaderna? Egentligen ”smyg-gillar” jag tempot, faktiskt… Jag sörjer inte ens att barnen blir stora så snabbt, jag njuter av att se dem bli mer och mer självständiga och kapabla att tackla det som möter dem. Jag gillar fart och fläkt, variation, spänning, och att inte känna mig stillastående. Utmaningar och passion driver mig framåt, jag känner mig som mest levande då det är lite tufft och jag är absolut mindre konflikträdd än de flesta jag känner… en rätt så udda typ om man mäter med finlandssvenska mått. Men jag gillar inte stress. Trots att jag gillar då det händer saker -och man kanske inte tror det då man sett min ”hetsiga” och effektiva sida- så är jag rätt så ”laid back” och gillar att ta saker som det kommer… utan stress och tidtabell.
Julstressen började vi ”skala bort” redan då vi var nygifta… Vi skickar inga julkort, med åren har jag släppt de flesta krav på vad som ska hinnas med före jul och vi köper väldigt få julklappar. Ändå smyger den sig på, stressen. En del av det hänger ihop med Midvinterveckan -som jag varit fullt engagerad i de senaste 10 åren, och som alltid kör igång i mellandagarna- och allt som ska vara klart till det, men det är inte hela sanningen. Det verkar som att det är väldigt svårt att inte känna ”kraven” och förväntningarna (som man ställer på sig själv) att i år ska vi ha en perfekt ”sagojul” då huset är städat ända in i alla skrubbar och då vi -jag och resten av familjen- har pysslat och bakat i veckor innan jul. Och ändå är jag ingen stor anhängare av traditioner… jag har inget emot dem, men de är inte så viktiga. Det är ok att t.ex. julen ser annorlunda ut varje år… jag behöver inte ”ramarna” så mycket, bara jag får vara med mina nära och kära. Och ändå får jag anstränga mig för att inte börja stressa ända fram till julaftonskvällen. Hur gör folk som verkar ”hinna med allt”? Hur gör de för att hålla ihop? Jag har gett upp med att ens försöka hinna. Och jag mår bättre av det. Men människorna vill jag ha tid för. Jag önskar mig mera tid för människomöten och lugna ”chill-stunder” med nära, älskade vänner och släktingar, tillsammans med min familj. Det vill jag ha i julklapp. Tid med människor som är närvarande. Tack. 🙂

Tallskat-säsongen är här!

Det har varit en intressant dag, på många sätt. ”Intressant” är ett bra ord. Man kan säga ”intressant” utan att behöva avslöja om det är negativt eller positivt… allt kan vara… intressant. Och idag betyder det både och… men mest positivt, ändå. Vi hade en skön kväll ute på Tallskat -jag, mamma, Elin och Ia. Det var dimmigt och vackert ute och varmt och mysigt inne i stugan. (Dimma är förresten också ett bra och intressant ord…) Härligt! Det är så lätt att slappna av där ute på Tallskat… Nu har vi påbörjat säsongen för villaliv! 🙂
Här kommer bilder från kvällen:

Rost

I söndags upptäckte jag -igen- hur vackert rost kan vara… Saker som inte är så vackra och perfekta tilltalar mig. Saker får gärna ha lite skavanker och vara avskalade, enkla, rejäla men samtidigt färgstarka och lite krävande. Perfekta ytor med mycket krimskrams och utsmyckningar är jag helt likgiltig inför. Detsamma gäller människor. Ofta är det så att jag tycker bättre och bättre om personer då jag får se mer av hur bristfälliga de är… i alla fall då de inte försöker dölja det utan vågar vara ärliga med det. Jag håller på och funderar på (planerar) ett projekt (foto-) med bristfällighet och kärlek som tema… det håller på och tar form… och det kan bli riktigt bra. Vi får se. 🙂

På tal om rost… Här kommer några exempel på vacker sådan. Jag har fotograferat en rostig container. 🙂


Påsklov

Det är både fascinerande och lite skrämmande att märka hur snabbt dagarna försvinner… Det är inte länge sedan det nya läsåret började och nu är det mindre än åtta veckor kvar till sommarlovet. Och för bara ett ögonblick sedan var jag småbarnsförälder… och igår fyllde dottern 15 år. Samtidigt känns det som att det var länge sedan barnen var små. Förvirrande och naturligt på samma gång. 🙂

Påsklovet var hett efterlängtat i det här hushållet. Skönt att få ”bara vara” i fyra dagar i sträck, tänkte jag… och det var en fin tanke. 😉 Det blev kanske inte riktigt så, men det blev väldigt bra ändå. 🙂 Lite skjutsande hit och dit, städning, påskpassion och stort kalas. Ett dygn utan barn och med rätt så mycket lugn tid fick vi, jag och maken. 🙂 Barnen hade roligt på sina håll och vi njöt av vår ”ensamtid”… men det var skönt att få hem dem igen. Livet är som bäst då vi alla är hemma tillsammans. Eller då vi är någon annanstans tillsammans. 🙂

Vi (jag, Andreas, Elin och Isabella) var på påskpassionen ”7 dygn i Jerusalem” på påsksöndagen… och det var minst lika bra som ifjol..! Mattis var kapellmästare och verkade lugn i alla lägen, som vanligt. 🙂

Bilder från helgen:


Graffiti och annat roligt

… eller så kunde dagens inlägg heta ”Vintern som kom tillbaka”… eller ”Takatalvi”. :/ Men ”Graffiti och annat roligt” känns bara mer positivt. 😉

Om jag hade haft tid att skriva tidigare idag så hade jag kanske börjat med ett aprilskämt nu… Men eftersom det snart blir 2 april så skippar jag det. Du som läser behöver alltså inte leta efter ”nå’t lurt” utan kan slappna av… 😉

Den här helgen har livet verkligen varit ”full on”. Direkt efter jobbet på fredagen åkte jag, Elin, Guni och Josefin iväg till Ikea för att hämta Elins nya klädskåp. Vi hade inte mycket tid på oss och stod vid kassan fem minuter efter att de hade stängt. Då hade vi inte hunnit äta nå’t så vi for in till Tammerfors och åt på Taco House. När vi äntligen kom iväg hemåt så var klockan halv elva… och det är ju några timmars resa från Tammerfors till Västerhankmo. 😉 På vägen hem började det snöa. Japp. Snöa. *suck* (What’s up with that??! Jag vill ha sommar nu!!! Eller en flygbiljett till södra Italien… eller Australien… eller nå’t.) Hur som helst tog det oss låååång tid att komma hem och jag har fortfarande inte hämtat mig riktigt. Kanske på grund av det jag kommer att berätta nu:

På lördag var det dags att få Elin rum graffiti-målat… Johannes Iilahti heter konstnären som gjorde jobbet. Han dök upp på förmiddagen och ca 4 timmar senare var det klart. Johannes var supertrevlig och kul att samarbeta med och vi -speciellt Elin- är supernöjda med resultatet! 🙂 På eftermiddagen började vi skruva ihop Elins klädskåp. Samtidigt hade vi fyra barn och ungdomar här (fyra syskon som vi har här hemma hos oss ca två dagar i månaden) från förmiddagen till sena kvällen. Alltså ingen chans att vila, helt enkelt. Men roligt hade vi och bra blev det! Som pricken över i:t kom mamma, pappa och Fazer och hälsade på ”på seinon”. <3

Söndag; lovsångsledarträff i Missian i Kvevlax och huset fullt av ungdomar… och Andreas föräldrar kom på kaffe. 🙂 Deklaration på kvällen (som min älskling tog hand om..! <3 Tack älskling! <3 ) och förberedelse och planering inför arbetsdagen. När skulle jag ha vilat? Jag bara undrar? 😉 Ja… nu, förstås… Borde nog gå och lägga mig. 😉 Men, sammanfattning av helgen; full fart, graffiti, människor och mycket liv, glädje och kärlek. <3 Det var allt mitt trötta huvud fick till idag. En annan dag skriver jag lite ”djupheter”… 😉
Här nedanför ser ni bilder från helgen. Simma lugnt. <3


Popcorn och annat

Idag är jag hemma med båda sönerna… Den ena hostar helt galet mycket och den andra har någon släng av magsjuka… Jag är inte riktigt i skick själv heller, men passar på att vara sjuk på min lediga dag (som lärare bör 😉 )… Imorgon har jag tänkt vara ok igen. 🙂

Elin tog kort på mig igår… Såhär duktig är hon:




Jag tyckte de blev rätt så bra… Det syns inte ens att jag har ont i magen och helst skulle ligga ner. Förutom kanske på den sista bilden… 🙂

Vi har börjat renovera Elins rum… Så nu bor hon i ”gästrummet”. Det här hittade vi bakom en list:


”Mattan insattes den 23 december 1931. Stugan remontades 1920.” Nice med lite historia bakom listerna. 🙂

Minstingen älskar popcorn. Så idag äter han popcorn mellan hostattackerna. När han var yngre hette de ”popikojn”. Sött. <3